Vad handlar västfronten

Kanske är han helt enkelt vår spanske Bruce Rioch, i väntan på något annat, eller så kommer vi att träda in i något som liknar Arsenals tidiga tal. Med ledningen är det etter värre, tycker jag. Jag hade förtroende för trion Gazidis, Sanllehi och Mislintat, men nu är två av de borta. Vem ska hitta spelarna vi behöver? I sommar lär det förhoppningsvis bli ett nybygge i vår trupp, men med tanke på att vi inte kommer kunna tävla med typ City, United, Liverpool etc, måste vi vara bättre på att hitta guldkorn i stil med Torreira och Guendouzi.

Den vägen måste vi fortsätta på, men vem är nu värvningsansvarig? Det är många frågetecken just nu som gör det svårt att se på framtiden med tillförsikt. Jag kände väl i och för sig att de senaste åren under Wenger var väldigt mycket svart eller vitt, för eller emot, älska eller hata ja, du förstår. Vi blev liksom lurade, av denna matchsvit, att tro att vi är bättre än vi är, därav en, vad jag tror, stor besvikelse när vi inte håller jämnheten.

En jämnhet vi inte har truppbredd för. För, som du är inne på, det här kräver tid. Det kräver tid och det kräver mod. Mod och tankar utanför trygghetsboxen. Och det kräver att tränare ställer krav på spelare som kanske är lite ovana vid obekväma krav, eller? Ramsey kan jag förstå inte matchas så mycket, han är och har aldrig -under Emerys era, varit en del av framtiden.

Gällande Özil är jag kluven. För visst är han det mest kreativa vi har. Men hur många riktigt bra matcher har han haft sedan han skrev på kontraktet för drygt ett år sedan? Inte jättemånga, enligt mig. Och med den lönen borde en kunna kräva mer och kräver mer är nog precis som Emery, vår framtid eller inte, gör.

Och däri ligger nog en del av nuvarande situations rotsystem. Gällande ledningen är jag även där ambivalent. Jag trodde på Mislintat och Sanllehi, medan jag endast är lättad över att lallare Gazzzzidis äntligen lämnat oss. Han och Wenger var den sämsta kombon evva och Gazidis var aldrig i närheten av att fylla Deins skor. Nu städar vi upp efter hans och Wengers de sista åren medelmåttlighet och det kommer att ta tid.

Så jag hoppas att Sanllehi hittar en riktigt bra sportchef, för det behöver vi verkligen. Logga in för att kommentera Sral — fre 22 feb kl Permanent länk Absolut, jag blev också lurad av den förlustfria sviten, även om vi också då hade de problem vi har egentligen.

På västfronten intet nytt engelsk titel

Försvaret var inte klockrent då heller, bara det att vi gjorde fler mål och släppte in färre, men lägen till motståndarna bjöd vi på ändå. Självklart har också skadorna på Welbeck, Holding och Bellerin spelat in. Kanske också att Mkhitaryan var borta ett tag, han gör mer på planen än att bara vara en poängspelare. Ja, jag förstår att en ny tränare kan vilja ställa andra krav än den föregående och säkert passar inte samma spelare in i den nye tränarens sätt att spela och så vidare.

Men jag kan också tycka att det är upp till Emery att använda sig av vad vi har. Ja, Özil har varit ojämn sedan han skrev nytt kontrakt, men det är också svårt att prestera över huvud taget när han spelar så sparsamt och har svårt att få kontinuitet. Att han varit utanför laget så mycket tror jag inte i huvudsak beror på Emerys kravbild, utan mer att det är ekonomiska skäl.

Den nya ledningen tycker Özil är för dyr och vill att han lämnar. Detta gör man genom att frysa ut honom. Hade han annars inte spelat mer? Jag gillar Iwobi, men det går inte att påstå att han är bättre än Özil. Jo, egentligen gör det nog inte så mycket att Gazidis lämnade oss.

På västfronten intet nytt sammanfattning

Värre med Mislintat. Men ändå, de gick ut hårt med att Arsenal har en ny struktur och lyfte fram trion Ivan, Sven och Raul som de som skulle leda klubben framåt. Hade förväntat mig något mer långsiktigt än så. Kontentan för mig är att jag inte vet hur klubben vill jobba. Jag vet inte hur de kommer att tänka kring rekryteringar av personal eller spelare. Inte heller vet jag hur Emery vill spela.

Logga in för att kommentera Fredde — lör 23 feb kl Permanent länk Inför säsongen så förväntade jag mig inte en CL-plats eftersom jag tycker att samtliga konkurenter har bättre trupper. Men ska vi inte ens ge oss själva chansen? Det är precis det vi gör när vi inte spelar med bästa möjliga lag. Och bästa möjliga lag innehåller Özil för våran del oavsett vad vi tycker om hans attityd eller att han är överbetald.

Nästbästa alternativet Ramsey får inte heller spela eftersom han har ett utgående kontrakt och är klar för Juventus. Iwobi är steg ner från Özil, så enkelt är det. Tycker man får försöka lösa Özilhistorian när CL-platserna vi aspirerar på inför nästa säsong är utdelade eller vi är borta ifrån dom.

Västfronten första världskriget

Emery bedöms efter nästa säsong och han ger sig själv mycket bättre förutsättningar om han lyckas knipa en CL-plats i år. För att inte tala om att det vore en enorm framgång för honom och klubben om han lyckades med det med tanke på förutsättningarna vi går in i säsongen med. You win some, you draw some Logga in för att kommentera Pelle — sön 10 mar kl Permanent länk Ja, alla dessa gnäll oss fans emellan är så tröttsamt, även att vi alla är så förusägbara.

Vi vet varandras ståndpunkt och den kommer fram i alla olika sammanhang vilket äligt är lite tröttsamt. Exempelvis hamdlade denna om hur vi nu bråkar om Özil vs Emery, likväl behövde du nämna att du ansåg Wenger ha misskött vår klubb något som i min bok är direkt lögn, visst fick han inte fram vad vi önskade på plan men klubbens ekonomi och ungdom skötter trots allt Det jag känner mest osäkerhet över är hur det är tydligt att vår klubb inte mår bra.

Lägg sen till att klubben inte enbart fick en pyrrhus med Özil, man har gjort bort sig massor i den genanta hanteringen av Ramsey. En spelare som trots allt blir näst bäst betald i en klubb som är favorit att vinna CL. Kan det tända ett Liljeholmens? Det regnade oerhört mycket i Flandern under krigsåren.

Mellan den 25 oktober och den 10 mars var det bara 18 dagar utan regn, och det var den största regnmängden på 35 år. I skyttegravarna hade man alltid lervälling upp till fotknölarna, men det var vanligt att vattnet var åtminstone 60 centimeter djupt. En brittisk officer berättade att han i december skulle ta sig meter längs en skyttegrav som var meter lång, och det tog honom tre timmar att ta sig fram.

Och det var mycket vanligt att drunkna i leran. I november förlorade en gardesbataljon 16 man därför att de drunknade i leran, och kappan som soldaterna bar blev en belastning i regnet. Kapporna vägde drygt tre kilo, men efter några dagars regn kunde kombinationen av lera och vatten innebära att kappan vägde drygt 15 kilo. Därför var det svårt att förflytta sig från en plats till en annan, speciellt när utrustningen kunde väga 27 kilo.

Råttor och löss Det var mycket vanligt med råttor i skyttegravarna, de hade gott om mat på grund av alla lik som fanns i terrängen. Och det var stora råttor. Råttorna stal mat av soldaterna, men deras favoritmat var liken. Särskilt saftiga var ögonen och levern. Råttorna orsakade dock ingen epidemi, men under krigets två sista år spred de en smittsam gulsot.

Skottarna led speciellt eftersom lössen trivdes i alla veck som fanns i deras kiltar. Trots att visa soldater kunde bada en gång i veckan och samtidigt fick kläderna tvätta frodades lössen. Lössen orsakade inte bara ett kliande utan de bar också på en sjukdom som blev känd som skyttegravsfeber och man fann inget botemedel innan kriget var slut. Ett vanligt första symptom var akuta smärtor i vaderna varefter hög feber följde.

Det var ingen dödlig sjukdom, men behandlingen krävde mellan tre veckors och tre månaders tjänstledighet. Under svarade den för 15 procent av alla sjukdomsfall i brittiska armén. Nästan 50 procent av förlusterna berodde på de hemska förhållandena i skyttegravarna. Mellan och sårades 2,6 miljoner män i strid och 3,5 miljoner drabbades av svåra sjukdomar.

Men de sjuka hade större chans att överleva än de sårade. Sårade När en soldat sårades av ett skott var det vanligen förbjudet för framryckande trupp att stanna och ta hand om den drabbade soldaten. En del sårade låg i två eller tre dagar innan de togs om hand. I många fall låg de sårade och skrek av smärta och skräck intill sina egna skyttegravar, men ofta lämnades de för att dö, Normalt fanns det bara fyra bårbärare per kompani och de behövdes vanligtvis för att orka bära båren i den lervälling som de befann sig i.

Bårbärarna förde därefter de sårade till första förbandsstationen som vanligtvis fanns i tredje skyttegravslinjen. Placeringen av förbandsstationen nära linjen innebar även stora risker för personalen. Under kriget dödades mer än 1 brittiska och 1 tyska fältläkare. Varje division hade vanligtvis ett fältsjukhus som i medeltal kunde ta emot 2 soldater varje dag.

Det var många män som önskade att få en skada som inte var tillräcklig för att döda, men som gjorde att man kunde lämna armén utan att vara invalid. Skyttegravarna fanns i områden som var intensivt uppodlade med en stor mängd gödsel. Denna gödsel innehöll en bacill som normalt finns i inälvorna på hästar och soldaternas kläder blev impregnerade med dessa baciller.

När en soldat träffades av en kula drevs stycken av hans uniform in i såret och det blev infekterat. I början av kriget dog många soldater av gasbrand innan man fann metoder att häva gasbranden. Av alla miljoner skadade återvände hela 78 procent till aktiv tjänst. Mat och alkohol I teorin fick arméerna i Frankrike och Flandern bra mat. Amerikanerna fick den bästa maten.

De tilldelades en daglig ranson om 4 kalorier. Därnäst kom fransmännen med 4 kalorier. Britterna fick enligt siffrorna 4 kalorier och sist kom tyskarna med 4 kalorier. Men det var teoretiska siffror. En stor mängd gick förlorade, stals eller kastades bort. Men det största problemet var att få fram varm mat till skyttegravarna. Kvaliteten på maten var dålig i alla arméer.

Det var inte tillåtet för soldaterna att dricka alkohol i skyttegravarna, men officerarna fick göra det. Myndigheterna var alltid rädda för att drickandet skulle bli ett stort problem i skyttegravarna. Men inför offensiver kunde det hända att soldaterna fick en liten ranson alkohol. Drickandet blev dock aldrig något större problem vid fronterna.

Brev och censur Soldaterna i skyttegravarna var flitiga brevskrivare och stora mängder post sändes mellan Frankrike och Storbritannien. Officerarna hade till stånd att skicka efter varukorgar från de stora varuhusen i London som ofta bestod av lyxrätter, vin och sprit. Postgången fungerade förvånansvärt bra, ett brev tog vanligen inte mer än två eller tre dagar och det var mycket få brev som inte nådde till adressaten.

En intressant teknik är att han ibland beskriver huvudpersonens egen förändring genom att beskriva hur han upplever rekryterna, som han själv hörde till bara ett år tidigare, och civilsamhället, som han hörde till men nu känner sig främmande inför. Författarens stil får en att förstå hur svårt det är att vara överlevande soldat i ett krig.

Om inte soldaterna dör så ärras de psykiskt för livet. Hur ska de kunna återgå till ett vanligt liv efter detta? Romanens motiv är elände, sorg och uthållighet, temat är krig men bokens budskap är helt klart fred. Nu är det redan tre lager ovanpå varandra. Boken får en att själv börja reflektera över krig och boken berör på flera sätt.

Till vilken nytta har alla människor dött i kriget? Vem är skyldig när makthavarna tar förfärliga beslut och orderna följs på alla nivåer? Författaren heter E. Han hade egen erfarenhet från första världskriget. Dels var han var vid västfronten en månad och sedan låg han på sjukhus under en längre tid. Efter kriget utbildade han sig till lärare men arbetade som det bara en kort tid.